Å JÄNTA Å JA (AND) MY LASS AND ME Traditional Å jänta å ja', allt uppå landavägen. (And) my lass and me, upon the highway. Där mötte ho' mej en morgon så klar då sola ho' sken på himmelen så rar, There she met me on a fair morning, when the sun shone so sweetly in the sky, å vacker som ljusa dagen ho' var, mitt hjärta, vart tog du vägen? and she was pretty as a bright day; where did you go, my heart? Å jänta å ja', allt uti Rannsätts körke. (And) my lass and me, in the church of Rannsätt. Där bliga ho' på mig så himmalens blått, å yja di sköt så blextrande brått, There she glanced at me with her blue eyes; they flashed with lightnings, så allri ha mett hjärte tåcka salve fått, ja' messta kav mi hele störke. my heart never received such a bombardment before; it took most of my strength away. Å jänta å ja', allt på messommersvaka. (And) my lass and me, on the wake of Midsummer Eve. Där råka vi varann mä fräsande fröjd, å allri nonnstinn ha ja' kännt mej så nöjd, There we met each other in a sparkling joy, and I never felt such contentment before; ja' kasta mine ben i himmalens höjd å hoppa övver alle taka. I kicked up my legs high in the sky, and leaped over all the roofs. Å jänta å ja', allt uti pålskedansen. (And) my lass and me, dancing the reel. Då tog ja' tag så vackert uti hennes hann, There I took her hand so smoothly; för yja sjömdes bårt bå himmalen å lann, because of her eyes, I saw neither sky nor earth; hur dansen hadd gått te, dä vesst ja' int ett grann, how the dance proceeded, I had no idea, när som ja' kom igen te sansen. when I came into possession of my senses again. Å jänta å ja', allt uti gröna lunden. (And) my lass and me, in the green grove. Där stal ja' mej en köss så rosande rö å tala om för henne hele mi nö There I stole a rose-red kiss, and told her about my distress, å fråga, om ho' ville dele mitt brö, å ho' svara ja på stunden. and asked her if she wanted to share my bread, and she said "Yes!" immediately. Å jänta å ja', allt uti Rannsätts körke. (And) my lass and me, in the church of Rannsätt. Där stog vi nu två ve altere jusst There we stood, the two of us, before the altar, å lova vår tro i nö å i lusst and promised to be true for better and for worse, å att te den allre sistaste pusst så troget varannre dörke. and to adore each other until the very last breath (that we'd take). Å jänta å ja', allt uppå landavägen. (And) my lass and me, upon the highway. På livsens lannsväg vannrer ja' nu så gladeligen mä mi lelle hustru, On the road of life, I'm now travelling so happily with my little wife, å allri nonnstinn ska vi skeljes vi tu, förrn döen går oss i vägen. and we two, we will never ever split up, until death do us part. Translation by Eva Toller, 2003